Så här beskrevs Ryd 1989 av Signe Uleskog i en kommunutredning 

HISTORIK ÖVER TINGSRYDS KOMMUN

Tingsryds kommun omfattar socknarna Almundsryd, Urshult, Linneryd, Södra Sandsjö, Tingsås, Väckelsång och Älmeboda. Den nuvarande kommunen bildades 1971. Almundsryd och Urshult tillhör Kinnevalds härad, de övriga socknarna Konga härad. Samtliga socknar ligger i Värends perifera delar med undantag för Väckelsång, som ligger i centralbygdens utkant.

FORNTIDEN

De första spåren av mänsklig aktivitet i bygden finns i anslutning till Mörrumsåns och Ronnebyåns vattensystem.

Kring Hönshyltefjorden i Mörrumsån har ett tiotal boplatser från äldre stenåldern undersökts. Flintföremål som olika typer av pilspetsar, skrapor, flintavslag och andra fynd tyder på att här har funnits en tidig, förhållandevis omfattande bosättning.

Flest daterbara fornfynd har påträffats vid Norraryd, Hönshylte och Granö. Även vid Idekulla har flera fynd som härrör från äldre stenåldern påträffats. Boplatsen vid Norraryd omfattar ett vida utbrett område. Här har mikrospånkärnor hittats som indikerar på bosättning redan 7 600 f.Kr.

Andra fynd som gjorts tyder på att en intensifiering av bosättningar skett i området omkring 6 000 f. kr.
Ledartefakter från äldsta stenålder har också påträffats vid Hackekvarn och Bosholme i Urshults socken norr om Hönshyltefjorden.

MEDELTIDEN

Kommunens gräns i söder utgjorde från omkring år 1 000 fram till 1658 riksgräns mellan Sverige och Danmark. Gränsområdena var från början av allmänningskaraktär. Omfattande arealer nyodlades under tidig medeltid. Betydande del av dessa nyodlade gränsområden kom i adelns och kyrkans ägo. Vi fick en mäktig gränsadel med intressen på bägge sidor om riksgränsen.

Tidig medeltid kännetecknas av befolkningsökning och nyodlingsverksamhet. Ortsnamn som tyder på bebyggelse från tidig medeltid har ändelserna -torp, -ryd, -hult och -boda De många -måla-namnen härrör också från denna tiden. Men det är att dra för stora slutsatser om man hänför alla dessa namn till tidig medeltid. Namnen på måla t ex var produktiva in på 1500-talet.

Sockenbildning

Sockenbildningen skedde här förhållandevis sent på grund av läget i landets utkant och ringa befolkning. Socknarna blev ytmässigt stora och kyrkorna förlades långt från riksgränsen i söder.

Almundsryd och Urshult tillhörde under tidig medeltid Hwem socken, som då omfattade hela Kinnevaldshärad söder om sjön Åsnen. Troligen delades Hwem socken redan vid 1300-talets mitt i Urshults och Almundsryds socknar. Kyrkan flyttades till Urshult, som nu blev moderförsamling till Almundsryd.

Linneryd omfattade även S Sandsjö, kyrka byggdes i Linneryd. Tingsås tillhörde Väckelsång där även kyrkan var belägen. Egna kyrkobyggnader fick Tingsås och S Sandsjö först på 1500-talet.

Befästningsanläggningar

I kommunens västra del finns lämningar av medeltida befästningsanläggningar. Vid Hönshyltefjorden har det legat en kastellborg, Hönshylte skans. Vid Blidingsholm, Hackekvarn och Bosholme har det också funnits anläggningar av befästningskaraktär.

Godsbildningar

Tre större jordegendomar i kommunen har medeltida anor, nämligen Lidhem och Ekeryd säterier i Väckelsång och Kompersmåla gård i Almundsryd. I slutet av 1400-talet var Arvid Trolle ägare till både Kompersmåla och Ekeryd. Vid 1700-talets slut var ägarförhållanden gemensamma för Lidhem och Ekeryd.
Lidhems och Ekeryds ägor består av bördig åkermark medan Kompersmåla har stenbunden mark.

Pottaskbruk

Ett pottaskebruk av betydelse fanns i Kompersmåla 1755 och 100 år framåt. Ca 25 anställda fanns vid bruket. Huvud- byggnaderna på Kompersmåla gård och Lidhems säteri är från 1700-talets slut och välbevarade. Från samma tid är den omkring 2 km långa allén som leder fram till Lidhems huvudbyggnad.

NYARE TID

Jordbruk och industri

Åkerbruk och boskapsskötsel har länge varit huvudnäringen i kommunen. Med undantag för Väckelsång är jordmånen mesta- dels mager och stenbunden. Bördiga områden finns även runt sjön Åsnen och längs Mörrumsån. Skogen har fått allt större betydelse för den agrara verksamheten.

Smålands äldsta glasbruk har funnits i kommunen. I Trestenshult i Almundsryd anlades omkring 1620 “Mäster Påvels hytta”. Fragment från en glasugn vid Midingsbråte har påträffats och denna torde härröra från samma tid. Glashyttan i Trestenshult var i drift endast ett par årtionden.

Intiativtagaren till glashyttorna var Karl Karlsson Gyllenheilm. Han var även grundaren till den sydsmåländska järnhanteringen, som kom att få stor betydelse för kommunen.

Järnbruken baserade sin produktion på sjömalm. Vattenkraft och tillgång till skog för bränsle var också en förutsättning. På Ekeryds säteri anlades redan 1679 ett järnbruk, Ekefors vid Bräkneån. En masugn uppfördes vid Ekefors, medan hammarsmedjan förlades vid Bräken söder om sjön Tiken.
1742 flyttades masugnen från Ekefors till Örmo vid Ronnebyån i Södra Sandsjö, Örmo Bruk anlades. Bräken fick ord om sig att producera bräckt järn och ändrade sitt namn till Stenfors.
I Örmo tillverkades sättugnshällar och annat gjutgods. Järntackor transporterades till Stenfors via Stenforsavägen och Stenforsagata från Örmo till Stenfors för vidare förädling.

Sulfitfabriker

Sulfitfabriken Konga AB verkade mellan 1889 till omkring 1938. Ytterligare ett pappersbruk anlades inom kommunen vid 1800-talets slut, Fridafors Fabriks Aktiebolag. Fabriken anlades 1892 vid Mörrumsån. Tillverkningen bestod av mekanisk trämassa, slipmassa. 1911 byggdes fabriken till och en maskin för kartongpapper installerades. Fridafors Bruks AB drivs fortfarande, men i mer begränsad omfattning än förut. Bruket använder i dag i stor utsträckning returpapper för sin produktion.

Befolkningsökning och omvandling av jordbruket

Från mitten av 1700-talet hade vi här som annorstädes en befolkningsökning som kulminerade omkring 1880. Kommunens befolkning var då dubbelt så stor som idag.
Järnvägar inom kommunen

Den första socknen i kommunen som fick järnvägsförbindelse var Almundsryd. Karlshamn-Vislanda järnväg invigdes 1874. Kung Oskar II invigde banan och tåget med kung Oskar gjorde uppehåll vid Ryds station. Ryd blev snart ett handels- och hantverkscentrum i och med järnvägen.

Linjen Bredåkra-Växjö var färdig 1896, den gick genom bl a Tingsryd och Konga.
För Tingsryd, som redan vid 1800-talets mitt börjat utvecklas till en handelsort med serviceinrättningar, fick järnvägen stor betydelse. I samband med järnvägens tillkomst 1896 och Tingsryd fått järnvägsstation, drogs tvärgator från dåvarande landsvägen, Storgatan, mot järnvägs-stationen och den nybyggda gatan förbi stationen. Samhällets centrum försköts från området kring kyrkan mot stationen.
År 1900 öppnades Qvarnamåla-Hönshylte järnväg för trafik. Kvarnamåla blev därmed en järnvägsknut. Affärer och kaféer öppnade kring stationen och där fanns planer på att bygga ett järnvägshotell. Slutligen fick även de östra delarna av kommunen järnvägs- förbindelse. Nättraby-Alnaryd-Elmeboda järnväg öppnade för trafik 1910. Spårvidden var 600 mm och högsta tillåtna hastighet 30 km. Linjen lades ner 1939.

Av socknarna i kommunen är det endast Linneryd som inte berörts av järnvägen.

Järnvägen kom att betyda utveckling för bygden. Arbets- tillfällen skapades och många samhällen växte upp kring de många stationerna längs linjerna. Industrier, handel och annan verksamhet etablerade sig i närheten av järnvägen och vid stationerna.
Utöver persontrafiken fick godstransporterna stor p betydelse. Det blev snabbare och billigare att transportera varor med järnvägen än som förut med häst- eller oxforor.

Nya idéer sprids

När kommunikationerna blivit bättre och den sociala kontrollen minskat i de skiftande byarna, kunde nya idéer lättare spridas. Via järnvägen kom de nya folkrörelsernas förespråkare ut på landsbygden vid sekelskiftet. De första folkrörelserna som fick fotfäste i bygderna var frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Politiskt fick dessa stor betydelse och de verkade också för en ökad folkbildning. Anslutna till arbetarrörelsen och de fackligt aktiva verkade för förbättrade villkor för industriarbetarna.

Strukturrationalisering och folkomflyttning

Redan vid 1900-talets början planterades sämre åkermark igen med skog. Denna utveckling har sedan fortsatt. De många odlingsrösen i våra skogar visar idag var det en gång funnits odlad mark. Människor kom att flytta till städer och tätorter och industrin gav allt fler utkomst.

Ryds glasbruk sysselsatte ett 50-tal personer omkring 1920 och Dångs gjuteri i Södra Sandsjö ett 60-tal vid samma tid för att nämna ett par industrier som var verksamma vid 1900-talets början. Städer och tätorter växte medan människorna på landsbygden blev färre.

Särskilt märkbart blev det efter andra världskriget. De många torpen i byarnas utkanter försvann till stor del på 1940-talet. Många av torpstugorna blev brännved under krigsåren. Efter kriget köptes många av de torp som blev kvar upp till sommarbostäder, inte minst av familjer från Danmark.

De första storkommunerna

På 1950-talet skedde de första kommunsammanslagningarna. 1952 sammanslogs Almundsryd och Härlunda socken och bildade en kommun. Vidare sammanslogs Linneryd och Nöbbele, Väckelsång med Jät och Uråsa och slutligen Älmeboda och Långasjö.
Denna konstellation varade till 1 januari 1971 då den nuvarande Tingsryds storkommun bildades.

Järnvägsnedläggning

Järnvägen, som betytt så mycket för bygdens utveckling, miste sin betydelse när bilismen tog över både person- och godstrafiken. Under 1960-talet upphörde all järnvägstrafik. Sista persontåget på Tingsryd-Bredåkra järnväg gick i maj 1965.